Ligger i min sjukt sköna dubbelsäng för tillfället, hör hur pappa plockar ur det sista ur köket och packar ner. Sista natten ska jag spendera i min super sköna dubbelsäng, på bottenvåningen i mitt enorma rum. Sista natten jag kan spela musik hur högt jag vill utan att jag stör nån, eller att nån klagar. 
Nästan allt är färdigpackat och ner stoppat i 1000 olika flyttkartonger, hela mitt liv ligger i dom där jävla kartongerna och bara väntar på att få packas upp. Men på en ny plats, en ny miljö, ett helt nytt HEM... En tanke jag inte vill eller riktigt kan vänja mig vid just nu...
När jag först fick veta att vi skulle va tvugna att flytta kändes det så avlägset och långt borta, men den här veckan har jag insett att det är på "riktigt" och jag vet inte hur många gånger jag har brytit i hop..
Alla säger att det kommer bli bra och att allt kommer ordna sig, men det känns inte som det just nu! Vill bara försvinna gömma mig i ett av rummen och bo kvar här.. Egentligen så förstår jag inte själv hur jag kan va så fäst vid det här huset, långt ute på landet i en liten håla som heter Butbro.. Men just det här huset har vart min fasta punkt när jag har mått piss och när allt har vart som värst hemma hos mamma, här har jag alltid kännt mig trygg, ett ställe som jag har sjukt många minnen  kopplade till, ett hus som alltid har kännts som hemma, tårarna kommer va många i morgon...
Aja det är väll dags att jag tar tag i mitt liv, Ljura here we come...... 
                                                          
                                                                    ♥