Jobbar och sliter, delar ut dosett och apodos. Pengar ska göra en lyckligare, men om man har pengar och ändå mår skit, vad är det då som är fel?
Ingen som frågar, ingen som vill veta, ingen som vill berätta..
Ni var mina nära och underbara.. Jag vill inte att ni ska vara något , jag vill att ni ska vara nått som ÄR...

Allt reder sig nog,
Gamla återvänder för filmkväll och snack, men med dolda motiv?
Nya är tveksamma och osäkra, eller är det bara jag. Varför tveka, varför kan man inte bara kasta sig ut och köra på. Det, jo för man är rädd för vad som kan gå fel, rädd för smällen och bli hånad.
Men jag vill, jag vill så gärna!
En annan grej , när personer inte hör av sig mer är det då dags att säga upp vänskapen?