Ord går inte att beskriva hur jobbigt det var att besöka mamma i dag, hur jobbigt det var att komma till de huset  man en gång kallade hem..
 Allt kom tillbaka när jag klev inför dörrarna i mitt gamla rum. Känslan jag hade när hon för ett år sen bad mig att aldrig mer komma hem igen, känslan jag hade när jag en vecka senare stod med några flyttkartonger och packade ner mina saker för att aldrig mer återvända... Men även alla bra minnen, de skratt som sitter i väggarna, alla gånger jag och Tess dansade i vardagsrummet, eller när jag och Gusten satte i hop en cirkus och mamma var den ända som hade fått en biljett och självklart satt på första parkett och heja, eller när jag ringde till radion på hennes födelsedag önskade en låt och skicka en hälsning, glädjen i hennes ögon va de jag levde på i en vecka! 
Kan inte hjälpa att tårarna rinner just nu, men jag försöker fökusera på de glada tiderna och blicka framåt! 
För vad som en händer kommer du alltid att vara mina mamma och jag ska försöka göra det bästa av den situationen som har uppståt men jag kommer alltid att  ÄLSKA dig mamma! ♥


                                   ♥