Allt är redigt bra just nu.
En dag då man känner att man inte har trampat rakt i klaveret, utan lite mer på sidan.
Vandrat runt, hög på min sockerchock, cirkulerandes i min blodbana. I morgon ska jag görat igen och dan efter det och nästa dag efter det.
Jag har hittat min drog och även min stora förälskelse.
Nostalgin ligger tätt inpå
ljuva toner, kärleksförklaringar, hat och brustna hjärtan som får plats i en och samma låt.
Och känslan ja har nu är den samma som jag kände då, i sjuan när jag ville bli den nästa stora svenska rapparen, likt sofijah.
När allt jag ville var att nån skulle skriva en sån låt åt mig.
I dag spelar det ingen roll om jag får en egen låt, utan i dag fokusera på hur det gick sen.
Fick Danish sin tjej att Le igen,
Har sofijah lyckats välja mellan alla hennes killar,
Och fick Samy tillbaka sitt tonårsliv?